citerbarhet

Citerbarhet, eller citatbarhet, är inom bibliometri termen för i vilken grad ett vetenskapligt arbete eller en källa förväntas bli citerad av senare forskning. Denna egenskap mäts ofta kvantitativt genom hur ofta arbetet uppträder i citeringsdatabaser, men kan även bedömas kvalitativt genom analys av citatens sammanhang och relevans.

Faktorer som påverkar citerbarhet är flera. Publikationens ämne och dess relevans för fältet, publikationsålder och tidsramen för analysen, språket (engelska artiklar dominerar ofta citeringar), tillgänglighet (öppen tillgång ökar sannolikheten för citering), samt publikationskanalens synlighet och kvalitetsbedömning i anslagsgivande eller bedömningsprocesser. Andra faktorer inkluderar textens tydlighet, faktabasen där arbetet indexeras och hur väl det sammanfattas eller citeras i andra verk.

Metoder för att mäta citerbarhet inkluderar citeringsantalet över tid, olika bibliometriska index som h-index, i-index och medieverksamheter som FWCI (Field-Weighted Citation Impact). Kvalitativa metoder kan innefatta kontextuell analys av hur citat används och vilka resultat som citeras. Öppen tillgång och lättillgängliga data ökar ofta citerbarheten.

Citerbarhet är viktig för forskningens synlighet och bedömningar av forskningsriskt och effekt. Den används i forskningspolicy, finansieringsbeslut och akademiska utvärderingar, men är föremål för begränsningar som fältvariation, tidsfördröjningar och self-citering. Se även bibliometri, open access och altmetrics.