bufferlagring

Bufferlagring, eller buffring, är en teknik inom datahantering där data hålls temporärt i ett buffertområde för att jämna ut skillnader i hastighet mellan olika delar av ett system. Genom att lagra data i minnet innan den används kan I/O, nätverk och bearbetning genomföras mer jämnt, vilket ökar genomströmningen och minskar väntetiderna.

Buffertar används vanligen i RAM eller i närheten av enheter och hanteras av operativsystemets buffertcache eller av applikationen själv. Bufferlagring fungerar som ett mellanlager mellan producenten av data och konsumenten, vilket gör att data kan samlas i burstar och senare överföras kontinuerligt eller i förutbestämda storleksenheter.

Det finns olika typer av buffering: läsbufring lagrar nyligen lästa data för snabba framtida läsningar, medan skrivbufring ackumulerar skrivoperationer och utför dem senare. Cirkulära buffrar (FIFO) används ofta i realtids- och flödeskritiska system. I nätverk och media används buffringar för att jämna ut jitter och förhindra avbrott i ljud- eller videoströmning. I lagringssystemen används ofta buffertar i diskar och filsystem för att effektivisera små I/O-operationer.

Fördelar med bufferlagring inkluderar minskad latency, bättre utnyttjande av olika enheters genomströmning och hantering av plötsliga toppar i dataflödet. Nackdelar är bland annat risk för dataförlust vid krascher om buffern inte är skrivcache-säker, ökat minnesbehov och potentiell inkonsekvens om buffar inte hanteras korrekt. Bufferlagring bör ses som ett mellanlager, inte som långsiktig lagring.

Se även: caching, I/O-buffring, write-back och write-through.