bredbandsförbindelser

Bredbandsförbindelser är högkapacitets- och alltid-on internetuppkopplingar som levererar data över olika transmissionsmedier till hushåll, företag och institutioner. De möjliggör bandbreddstunga tjänster som strömning, molnapplikationer och videokonferenser. Begreppet används i Sverige och andra länder för att särskilja snabba uppkopplingar från äldre dialup eller smalbandsuppkopplingar.

Vanliga tekniker inkluderar fiberoptik, kopparbaserade uppkopplingar, coaxial kabel, trådlösa nätverk och satellit. Fiberbaserade lösningar används i formerna FTTH/FTTP och FTTC, där fibern placeras närmare användaren och koppar används för den sista sträckan i FTTC. Kopparnät används i ADSL och VDSL, där hastigheter är avhängiga av avståndet tillnäst aktiva noden. Kabel bredband levereras över coaxialkabel och delar näten lämpat för delad kapacitet, ofta med mycket höga teoretiska hastigheter i moderna DOCSIS-implementationer. Trådlösa lösningar innefattar fast trådlöst bredband, 4G/5G-mobilnät och Wi‑Fi som lokal access. Satellitbredband stöder avlägsna områden men kan ha högre latens och begränsade datafritt.

Nätverksarkitekturerna varierar mellan att dra fiber direkt till bostäder eller byggnader (FTTH/FTTP) och att använda koppar eller kabelnät för den sista delen (FTTC eller kabelnätn). Val av lösning påverkas av kostnader, geografiska förutsättningar, tillgänglighet och behov av prestanda. Regulatoriskt och marknadsmässigt ligger fokus ofta på konkurrens, tillgång till nät för tredjepartsoperatörer och upprätthållande av bredbandsutbyggnad för samhällsnytta. Framåtblickande strävar utbyggnaden efter ökad fiberandel och förbättrad kapacitet i befintliga nät.