brandskyddsförmåga

Brandskyddsförmåga är den sammanvägda förmågan hos en byggnad, verksamhet eller organisation att förebygga uppkomst av bränder, detektera och begränsa dem samt skydda liv, personliga och ekonomiska tillgångar och möjliggöra snabb återhämtning efter en händelse. Den främsta målsättningen är att minimera risker för människor och minimera skador på egendom och verksamhet.

Omfattningen av brandskyddsförmåga består normalt av flera delar. En grundläggande del är riskbedömning av brandrisker i den aktuella miljön, verksamhetens karaktär och antal personer som vistas där. Därefter följer utformning och installation av brandskyddssystem samt organisatoriska åtgärder. Brandskyddet delas ofta in i passivt skydd, som byggnadens brandavgränsning, brandmotstånd i konstruktioner och dörrar, samt tätningar och brandsäker arkitektur, och aktivt skydd, som detektering, larm och förebyggande eller begränsande brandsläckningssystem.

Viktiga delar av arbetet är evakueringsplanering och säkra utrymningsvägar, utbildning och övning av personal och brukare, samt regelbundet underhåll, provning och dokumentation av alla skyddsåtgärder. Samordning med räddningstjänst och tydliga rutiner vid larm är också centrala inslag i brandkrisberedskapen.

Regelverk och bedömningar styrs av nationella och lokala föreskrifter. I Sverige används ofta plan- och bygglagen, Boverkets byggregler och lagen om skydd mot olyckor som ramverk för att kräva att byggnader uppfyller brandskyddskraven. Bedömningar av brandskyddsförmågan uppdateras kontinuerligt i samband med ny byggnation, ombyggnad och förändrade risker.