borreliainfektioner

Borreliainfektioner är infektioner som orsakas av bakterier i Borrelia burgdorferi sensu lato–komplexet och som överförs till människor genom fästingar, främst av Ixodes-arter. I Sverige och större delen av Europa dominerar B. afzelii och B. garinii, medan B. burgdorferi sensu stricto dominerar i Nordamerika. Smittöverföringen sker vanligtvis när en fästing har varit fäst i huden under längre tid och överför bakterierna under avrundade måltider. Förekomsten är högst i tempererade zoner och säsongsbetonad i fästingsäsongen.

Kliniska bilderna varierar beroende på infektionens stadium. Tidig lokal infektion kännetecknas ofta av erythema migrans, en expanding hudrodnad som ibland åtföljs av influensaliknande symtom. Tidig spridd borreliados kan ge mångfacetterade symtom som neurologiska rubbningar (till exempel facialispares, meningit eller radikulit) och hjärtblocket. Sen borreliellos kan visa upprepad eller kronisk artrit, särskilt i större leder, samt neuroborreliosis med långvariga neurologiska besvär. Acrodermatitis chronica atrophicans är en ovanlig europeisk hudmanifestation.

Diagnosis baseras oftast på klinisk bild i samband med fästingkontakt eller erythema migrans. Serologi (ELISA följt av confirmativ Western blot) används som stöd vid senare eller osäkra fall. Behandling är antibiotikabaserad och anpassas efter stadium: tidig borrelios behandlas vanligtvis med doxycyklin eller amoxicillin under cirka 10–21 dagar, medan neuroborreliosis och vissa artriter ofta kräver intravenös antibiotikabehandling (t.ex. ceftriaxon) under längre tid.

Förebyggande åtgärder fokuserar på fästingskydd, inklusive snabb borttagning av fästingar, skyddande klädsel och repellenter. Det finns inget bredspritt godkänt mänskligt vaccin för närvarande. Övervakning och lokala riktlinjer varierar mellan regioner.