blominduktion

Blominduktion är processen där växter övergår från vegetativt till blommande stadium som svar på en kombination av inre signaler och yttre miljöfaktorer. Induktionen varierar mellan arter och bestäms av växtens genetiska program samt dess förmåga att tolka fotoperiod, temperatur och andra stimuli. Beroende på art kan blomningen utlösas vid längre dagar, kortare dagar eller oberoende av daglängd (dagneutral).

Molekylärt styrs blominduktionen ofta av ett nätverk som inkluderar florigen, ett signalsubstans utsöndrat av blad och transporterat till det apikala meristemat där det initierar blomknoppsbildning. FT-proteinet uppkommer vanligtvis i blad under lämpliga ljusförhållanden, och CO (CONSTANS) samt GI (GIGANTEA) reglerar FT-uttrycket beroende på fotoperiod. Verkan av ljuslängd och temperatur kallas fotoperiodisk respektive vernaliseringsbaserad induktion. Olika arter har olika krav på daglängd eller köldtids för att blomma.

I jordbruk och växthus används kontroll av blominduktion för att synkronisera skörd och optimera avkastning och kvalitet. Ljustiming, nattbelysning och temperaturreglering används för att fördröja eller främja blomning. I vissa grödor används gibberelliner eller andra hormonella behandlingar för att inducera blomning när naturliga förhållanden är ogynnsamma. Vissa prydnads- och fruktväxter kräver en köldperiod (vernalisation) innan blomning kan inträda.

Blominduktion varierar mycket mellan arter och miljö; i vissa växter är blomningen starkt beroende av fotoperioden, i andra är den dagneutral. Forskning inom området syftar till att bättre förstå hur miljöförhållanden och genreglering samverkar för att styra tidpunkten för blomning.