blodbrainbarrieren

Blodbrainbarriären, eller blod–hjärnbarriären, är en av kroppens mest selektiva gränser mellan blodet och nervvävnaden. Den består främst av hjärnans mikrovaskulära endotelceller som binds samman av tight junctions, ett basalmembran, pericyter och astrocytiska endfeet, och bildar tillsammans den neurovaskulära enheten. Den fungerar som en reglerad grind mellan blodet och CNS.

Funktion och betydelse: Barriären skyddar centrala nervsystemet från skadliga ämnen och reglerar homeostasen samt transporten av näringsämnen, vatten och avfallsprodukter. Ämnen som glukos transporteras via specifika transportörer som GLUT1, medan aminosyror sker genom olika transporter. Vatten når CNS genom aquaporin-4-kanaler i astrocytens fotändar. Barriären innehåller även efflux-transportörer som P-gp, BCRP och MRPs som aktivt pumpar ut vissa xenotoxiner och läkemedel.

Mekanismer och begränsningar: Den täta endotelbarriären begränsar paracellulär diffusion, medan selektiva transcellulära transporter möjliggör nödvändiga ämnen. Cellerna i neurovaskulära enheten och deras interaktioner med astrocyter och pericyter upprätthåller barriären och dess svar på inhemska och yttre signaler.

Klinisk relevans: BBB-förändringar ses vid stroke, neuroinflammation, trauma och flera sjukdomar, vilket kan leda till ödem och ökad permeabilitet. Bildteknik kan avslöja kontrastläckage som tecken på integritetstörningar. Sätt att övervinna barriären i forskning inkluderar receptorförmedlad transcytosis, nanopartiklar och fokuserad ultraljud, men sådana strategier kräver noggrann bedömning av säkerhet och kontrollerad leverans.

Utveckling och modeller: BBB bildas under embryonal utveckling och mognar postnatalt, med väsentlig roll för Wnt/β-katenin-signalering. Forskningen använder in vitro-modeller och djurmodeller för att studera permeabilitet, TEER-mätningar och transportmekanismer.