bindemedelskoncentration

Bindemedelskoncentration är andelen bindemedel i en blandning i förhållande till den totala mängden eller volymen. Den uttrycks vanligtvis som viktprocent eller volymprocent och kan även anges som en del av totalmassan eller totalvolymen. Begreppet används i många sammanhang där bindemedel fungerar som sammanhållande eller fästande fas, till exempel i keramiska och metalliska kompositmaterial, färger och beläggningar, läkemedelsformuleringar samt i tabletter och plaster.

Egenskaper och betydelse

Bindemedlets koncentration påverkar mekanisk styrka, sammanhållning och spridning i materialet. För hög koncentration kan öka viskositeten och försvåra bearbetningen, medan för låg koncentration kan leda till svag bindning, hög porositet eller dålig hållfasthet. Inom olika processer varierar optimala nivåer: i keramiska och metalliska former kan rätt bindemedel hjälpa vid formgivning och minska sprickor, medan i beläggningar och färger påverkar koncentrationen filmens tukt och torkningstider. I läkemedelsformuleringar påverkar bindemedlets mängd tabletternas hårdhet, frihålighet och upplösning.

Mätning och beräkning

Binderkoncentration bestäms ofta gravimetriskt genom att väga provet före och efter avlägsnande av lösningsmedel eller avbränning, eller med termogravimetrisk analys (TGA). Det är viktigt att standardisera provberedning och torkförhållanden för jämförbara resultat.

Faktorer och optimering

Val av bindemedel, lösningsmedel, partikelstorlek och behandlingstemperatur påverkar den erforderliga koncentrationen. Processkrav som målad film, tabletthårdhet eller sintringsförmåga styr hur mycket bindemedel som bör tillsättas. En väl avvägd bindemedelskoncentration uppnår önskad mekanisk prestanda utan onödiga processingproblem.