bildemetoder

Bildemetoder är tekniker för att producera och analysera bilder som används inom forskning, klinik och industri för att studera struktur, funktion och förändringar i material och vävnader. Metoderna skiljer sig åt i princip och i upplösning, kontrast och informationsinnehåll.

Vanliga bildemetoder kan delas in i flera grupper. Optiska bildemetoder använder ljus för att avbilda ytor och celler, exempelvis ljusmikroskopi, fluorescensmikroskopi och konfokalmikroskopi. Elektronmikroskopi använder elektroner för mycket hög upplösning och omfattar transmissionselektronmikroskopi TEM och scanningelektronmikroskopi SEM. Andra viktiga tekniker är ultraljudsbildgivning samt radiografiska metoder som röntgentomografi CT, magnetresonansavbildning MRI och kärnmedicinska tekniker som positronemissionstomografi PET och single photon emission computed tomography SPECT. Kombinationer och multimodala metoder, där flera tekniker används tillsammans, ger ofta mer information än en enskild metod.

Efter bildinsamling följer bildbehandling och kvantitativ analys. Detta innefattar bildregistrering, segmentering, 3D-rekonstruktion och mätningar av strukturer eller dynamiska processer. Data kan tolkas med hjälp av standardiserade mått och jämföras över tid eller mellan olika grupper.

Användningsområdena är breda och inkluderar medicinsk diagnostik, forskningsbiologi, materialvetenskap, geologi och kulturarv. Viktiga överväganden är upplösning, kontrast, störningskällor, kostnader och potentiell strålning eller invasivitet, samt etiska och rättsliga aspekter vid bilddokumentation av människor.