beväpnings

Beväpning betecknar de vapen och annan materiel som används i krigföring eller försvar, samt den övergripande processen att utrusta och uppgradera en militär eller annan organisation. Begreppet omfattar konventionella vapen, massförstörelsevapen samt de logistiska och tekniska system som stödjer strid, exempelvis skydd, kommunikation och kontroll- och ledningssystem.

Kategorier av beväpning kan delas in i konventionell beväpning, kärnvapen samt kemiska och biologiska vapen under massförstörelsevapenens paraply. Moderna kapaciteter inkluderar även avancerade system som drönare, precisionsteknik, smarta munitionslösningar och defensiva respektive offensiva missilsystem. Denna uppdelning speglar både användningsområden och juridiska och etiska överväganden i internationell rätt.

Historiskt har beväpningen utvecklats i takt med teknologi och industriell utveckling. Från vapen av jordbruksteknik och bland annat pilar och svärd till krutvapen, maskineri och senare elektronikbaserade system följde en ökad komplexitet, precision och logistik. Under 1900- och 2000-talen har fokus varit på massproduktion, standardisering och global handel samt uppgradering av taktiska och strategiska förmågor.

Internationell reglering av beväpning sker genom multilaterala avtal, nationell exportkontroll och säkerhetspolitiska åtgärder. Exempel på internationella avtal är Fördraget om icke-spridning av kärnvapen (NPT), Konventionen om vissa konventionella vapen (CCW) och Avtal om handel med konventionella vapen (ATT). Dessa regleringar syftar till att begränsa spridning, användning och överföring av vapen samt främja humanitär rätt och stabilitet.