betongbeläggning

Betongbeläggning är en ytbeläggning av betong som används på mark eller som golv i byggnader. Vanliga tillämpningar är trottoarer, vägar, torg, parkeringsplatser samt industrigolv och lagerlokaler. Betongbeläggningar väljs ofta för sin höga hållfasthet, motståndskraft mot slitage samt lång livslängd med relativt lågt underhåll.

Den består av cement, vatten och ballast (sand och grus). Eventuella tillsatser används för att förbättra härdning, bearbetbarhet eller särskilda egenskaper som färg eller vattenavstötning. Ofta förstärks beläggningen med armeringsnät eller fibrer. Betongen gjuts som en enhetlig platta eller som flera skikt ovanpå ett bärlager, och förses med expansions- eller skarvfogar för att kontrollera sprickbildning.

Ytbehandlingen varierar: slät eller texturerad yta, slipad, borstad eller färgad. Dekor- och friktionsförbättrande ytbehandlingar används ibland. Industriella golv kan få epoxibeläggningar eller polyuretanbeläggningar för kemikaliebeständighet och enkel rengöring. Självutjämnande betong (SCC) används när snabb och jämn yta efterfrågas.

Fördelar och nackdelar: Fördelarna inkluderar hög hållbarhet, lång livslängd och god bärförmåga med begränsat underhåll. Nackdelar inkluderar högre initial kostnad och längre byggtid, risk för sprickor utan rätt dimensionering och fogning, samt säsongsberoende härdning och krav på noggrann planering.

Underhåll och miljö: Sprickor tätas och repareras, fogar byts ut när det behövs. Ytbehandling kan uppgraderas eller bytas. Betongens produktion ger betydande koldioxidutsläpp, men dess långlivade natur kan minska behovet av frekventa omläggningar jämfört med andra material.