betalningstjänstedirektivet

Betalningstjänstedirektivet, ofta kallat PSD2 i EU-dokumentation, är en EU-lag som reglerar betalningstjänster inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Syftet är att skapa en integrerad marknad för betalningar, öka konkurrensen och innovationen, förbättra säkerheten och skydda konsumenter.

PSD2 upphävde PSD1 från 2007 och inför betydande förändringar i hur betalningar tillhandahålls och övervakas. En central nyhet är tillåtet tillträde för tredje part till kunders kontoinformation och möjligheten att initiera betalningar via kontot, med användarens samtycke. Dessa tjänster kategoriseras som betalningsinitieringstjänster (PIS) och kontoinformationstjänster (AIS), och ska drivas under öppna, säkra tekniska ramverk.

Säkerhet och användarupplevelse stärks genom stark kundautentisering (SCA) för många online-betalningar samt krav på tekniska standarder och säkerhetskrav som skyddar data och transaktioner. PSD2 betonar också tydligare ansvarsfördelning mellan parter vid obehöriga transaktioner samt information om kostnader och villkor för betalningstjänster.

Nationell transposition har skett i medlemsländernas lagstiftning. I Sverige implementeras PSD2 bland annat genom betalningstjänstlagstiftning och Finansinspektionens (FI) tillsyn. Myndigheter utfärdar riktlinjer och övervakar att bank- och betalningsinstitut följer SCA, API-åtkomst och samtyckeskrav.

Effekter av PSD2 inkluderar öppna API:er, ökad konkurrens från fintech-företag, nya affärsmodeller och bättre valmöjligheter för konsumenter. PSD2 utgör en vidareutveckling av PSD1 och harmoniserar reglerna inom inre marknaden samtidigt som den förstärker säkerheten för betalningar.