bergssprickor

Bergssprickor är sprickor i berggrunden som ofta uppträder som ett nätverk av vertikala och diagonala sprickor på fjäll- och glaciära landskap. De syns som tydliga linjer och fläckar i klippväggar och utgör en viktig del av hur berggrunden bryts ned och anpassar sig till yttre krafter.

Orsaken till bergssprickor är i huvudsak frostsprängning, dvs. vattnet som tränger in i sprickorna fryser och expanderar, vilket gradvis vidgar sprickorna. Andra bidragande mekanismer är termisk expansion och kontraktion mellan dag- och nattider, vattenrörelse, kemisk vittring i vissa bergarter samt rotsprängning där växter växer i sprickorna. Över tid leder dessa processer till fördjupning och förlängning av sprickorna och till slut till splittring eller lossning av bergmassor.

Förekomsten av bergssprickor är vanlig i många bergarter, särskilt granit och gnejs, och i tempererade fjällområden i Norden och andra delar av norra Europa. De påverkar landskapsformen genom att skapa spruckna, kantiga ytor och ge mikrohabitat för mossor, lavar och små invertebrater. För vandrare och klättrare kan stora sprickor utgöra risker för fallandesten och otillförlitliga klippkanter.

Bergssprickor studeras inom geologi och geomorfologi och ses som viktiga indikatorer på väderväxlingarnas långsiktiga påverkan på berggrunden.