bergskedjeveckning

Bergskedjeveckning är ett geologiskt begrepp som beskriver storskalig veckning och deformation av bergarter i bergskedjor. Den uppkommer när kontinentalplattor kolliderar och krustan förkortas i konvergerande gränser. Som resultat organiseras äldre berglager i en kedja av antiklinaler och synklinaler längs en regional axel, och veckens axiala plan lutar oftast i samma riktning över området.

Vecken kan vara enkla eller mycket komplicerade, och de kan vara recumbenta eller övervända. De följs av sprickor och metamorf omvandling i djupare delar och av imbrikeringar där block har glidit över varandra i nappstruktur. Veckningen förknippas ofta med andra plattdeformationsfenomen som förkastningar och nappar som begränsar vecken.

Betydelse och användning: Bergskedjeveckningar är centrala för förståelsen av orogenens historia och plattektoniska rörelser. Genom kartläggning, tvärsnitt och dateringsmetoder rekonstruerar geologer tidigare geologiska lägen och deformationers följder.

Förekomst: Bergskedjeveckningar förekommer i många bergskedjor världen över och är särskilt viktiga i studier av stora orogena byggnader som Caledoniderna och Alpiderna, samt i skandinaviska bergskedjeområden.