bergskamm

Bergskamm är i svensk geologi en lång, smal bergrygg som utgör den dominerande höjdlinjen i ett bergsområde. Den ligger vanligtvis högre än omgivningen och har ofta branta sidor mot dalar eller lägre terräng.

Bildning: Bergskammar bildas genom en kombination av tectonisk upphöjning och differential erosion. Om den bergartsrygg som bildar kammens kant är mer motståndskraftig än omgivande bergarter, står den kvar medan omgivningen eroderas bort. I regioner som varit utsatta för glaciation kan isen skära bort sidorna och förstärka kammens rygg, ibland tillsammans med former som areter och horn.

Morfologi och funktion: En bergskamm är normalt lång och smal med branta sidor. Den kan fungera som ett hydrologiskt avgränsande element och styra vattendragsriktning samt mikroklimat längs ridgelinjen. Växt- och djurliv påverkas av exponering, höjd och avstånd till skyddande dalar.

Användning och begreppsstatus: Termen bergskamm används i svensk geografisk litteratur för att beskriva sådana ridgelinjer inom bergsmassiv och högland. Den är inte en specifik geologisk enhet utan ett beskrivande namn för formen. Globalt motsvaras bergskamm av begrepp som ridge eller crest i engelskspråkig och internationell geologi.