beläggningstyper

Beläggningstyper avser olika typer av beläggningar som appliceras på en yta för att förbättra dess egenskaper, såsom skydd, funktion eller estetik. De kan variera kraftigt i material och tillämpningstekniker och används inom bland annat bygg, fordons- och tillverkningsindustri, elektronik och medicin.

Materialbaserade typer är vanligtvis uppdelade i metalliska beläggningar (t.ex. galvanisering med zink, nickel- eller krombeläggningar), keramiska beläggningar (oxider och nitrider som Al2O3 och TiN), polymerbeläggningar (epoxi, polyuretan och fluoropolymerbaserade skikt) samt komposit- eller hybrida beläggningar som kombinerar olika materialegenskaper. Inom vissa områden används även ledande eller isolerande skikt i kombination med underliggande material.

Funktionella beläggningar kan vara skyddande, till exempel mot korrosion, nötning eller kemikalier, eller de kan ge särskilda egenskaper som termiska barrierer, elektrisk isolering eller friktionreducering. Estetiska beläggningar fokuserar på färg, glans och utseende.

Tillvägagångssättet för att lägga beläggningarna inkluderar elektroplätering, anodisering (vanligt på aluminium), termisk sprutning, samt deposition via fysiska eller kemiska vågförfaranden (PVD/CVD). Valet påverkas av krav på vidhäftning, tjocklek, temperaturtålighet, kemikalieresistens och ekonomiska aspekter.

Exempelvis används zinkbeläggning för korrosionsskydd av stål, TiN-beläggningar på verktyg för ökad slitstyrka, keramiska skikt i högtemperaturmiljöer och DLC-beläggningar för låg friktion. God ytförberedelse och rätt underhåll är viktiga för lång livslängd och prestanda.