behovsavklareringen

Behovsavklareringen är en arbetsprocess inom svensk kommunal socialtjänst och vård- och omsorgsverksamheter som syftar till att tydliggöra en persons behov av stöd och service samt fastställa vilka insatser som är lämpliga. Den utgår från den enskildes situation, önskemål och mål, och ligger till grund för beslut om insatser och resursfördelning.

Processen innebär vanligtvis ett samarbete mellan den enskilde, ofta närstående eller god man, och professionella såsom socialsekreterare, sjuksköterska, arbetsterapeut eller annan vårdkontakt. Genom samtal, kartläggning av funktionstillstånd, boendesituation, socialt nätverk och ekonomi, samt eventuella observationer, skapas en helhetsbild av personens situation. I arbetet används ofta bedömningsverktyg och dokumentation som stöd för beslut.

Resultatet av behovsavklareringen är en samlad bedömning av vilka insatser som behövs och ofta en individuell plan som beskriver mål, ansvarsfördelning och uppföljning. Planen kan omfatta hemtjänst, boendestöd, stöd till anhöriga, beslutad placering eller andra former av stöd inom SoL (Socialtjänstlagen) och i vissa fall LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Rättslig/etiska krav inkluderar delaktighet, samtycke och sekretess.

Behovsavklareringen används framför allt när beslut om nya eller förändrade insatser ska fattas, och som underlag för uppföljning och justering av stöd. Processen betonar personcentrerat arbete, tydlig dokumentation och kontinuerlig kommunikation mellan den enskilde, vårdgivare och samhällsorgan.