avbländning

Avbländning är en term som beskriver åtgärder för att reducera bländning från starkt ljus och därmed skydda ögonen och förbättra synbarheten. Bländning uppstår när ljuset är så starkt att det tillfälligt gör det svårt att se eller orsakar överspill av ljus i ögat. Avbländning tillämpas i flera sammanhang, bland annat inom trafiksäkerhet, optik och arbetsmiljöer med starkt ljus.

Inom fordonsmiljöer syftar avbländning framför allt till att hindra andra trafikanter från att bländas. Många bilar har anpassningar som dämpar eller reglerar strålkastarna, särskilt när fordonet närmar sig eller möter en annan bil. En vanlig form är avbländning av bakre spegeln: inre backspegeln kan växla mellan dag- och nattläge för att minska bländningen från strålkastare bakom. Det finns även automatisk dimning via sensorer som anpassar ljusstyrkan efter omgivningen.

Inom optik och fototeknik används avbländning för att minska reflektion och överexponering. Detta kan ske genom antireflexbehandlingar, visire, eller genom användning av optiska filter och skärmar som kontrollerar hur mycket ljus som når betraktaren eller instrumentet.

Praktiska konsekvenser: avbländning bidrar till ökad komfort och bättre synlighet i mörka miljöer samt till att minska risker för bländning i arbetsmiljöer med starkt ljus. Se även: bländning, nattseende.