arvsrättens

Arvsrätten, ofta refererad till i genitiv som arvsrättens område, är rättsområdet som reglerar hur en avliden persons egendom ska fördelas mellan arvingar. Den omfattar både reglerna för den som dör utan testamente (intestats) och reglerna för hur Tillgångarna får fördelas genom en giltig testamente. Den centrala lagstiftningen i Sverige är Ärvdabalken, Inheritance Code, som anger vem som är berättigad till arv, i vilken ordning arvet ska fördelas och hur mycket varje arvtagare får, samt vilka formkrav som gäller för testamenten.

Ett viktigt begrepp inom arvsrätten är laglott, den lagstadgade andelen som måste tillfalla vissa närstående, vanligtvis barn och i vissa fall den efterlevande maken. Laglotten innebär att en person inte helt kan utsättas för fullständig arvsrätt genom en testamente. Resten av arvet kan disponeras enligt vilja genom friarv, dvs. den del som kan testamenteras bort eller ges bort enligt testamente.

Allmänna arvsordningen beskriver prioriteten bland arvtagare i intesstatssituationer, vanligen först avkomlingar och maka/make, och därefter andra nära släktingar. Arvsrätten reglerar även frågor om bodelning vid makar och sambor, särskilt hur äktenskapsbord räknas in i arvet och hur gemensammad egendom delas mellan efterlevande make och arvingar.

Arvsrätten lämnar utrymme för frihet i avtal via testamente, samtidigt som den skyddar närståendes ekonomiska säkerhet genom laglotten. Den samarbetar med andra rättsområden som familjerätt och beskattning och tolkas av domstolarna utifrån lagtext och rättspraxis.