arbetsmiljodirektiv

Arbetsmiljödirektiv är en grupp europeiska direktiv som reglerar arbetsmiljön och arbetstagarnas hälsa. Det övergripande ramdirektivet är 89/391/EEC, antaget 1989, och fastställer hur medlemsstaterna ska förebygga olyckor och hälsorisker samt hur arbetsmiljöarbete ska organiseras. Direktiven utgör en harmoniserad rättslig ram som kompletteras av flera specifika direktiv som reglerar särskilda risker och arbetssituationer.

Strategi och tillämpning: Medlemsländerna måste transponera ramdirektivet i nationell lagstiftning. För arbetsgivare innebär det att genomföra en systematisk riskbedömning, vidta åtgärder för att eliminera eller reducera risker, samt tillhandahålla information, instruktion och utbildning till arbetstagarna. Samarbeta med skyddsombud och arbetsmiljöorganisationer, och anpassa arbetsplatsen vid förändringar i teknik eller arbetsprocesser. Olycksfallsrapportering och åtgärder vid nödsituationer är även en del av kraven.

Effekt och genomförande: Genom direktiven uppnås en gemensam standard för arbetsmiljö i EU och landet transponerar kraven till sin egen lagstiftning. I Sverige överförs reglerna via Arbetsmiljöverket och nationell arbetsmiljölagsstiftning. Myndigheten utför tillsyn och kan besluta om förelägganden eller sanktioner vid brister. Direktiven stärker skyddet för arbetstagare och underlättar samtidigt rörlighet inom den inre marknaden.

Relation till andra regler: Det finns mängder av sektorsspecifika direktiv kopplade till arbetsmiljödirektivets ram, till exempel direktiv om kemikalier, buller, asbest och maskinsäkerhet. Tillsammans utgör de en omfattande samling krav som medlemsländerna implementerar i nationell lagstiftning.