arbetsbelastningsmetoden

Arbetsbelastningsmetoden är en metod inom arbetsmiljö- och arbetshälsovård som används för att systematiskt bedöma och hantera arbetsrelaterad arbetsbelastning. Den svenska termen används i kommuner, landsting och privata verksamheter för att kartlägga hur krav, resurser och återhämtning samverkar och hur dessa faktorer påverkar hälsa, trivsel och prestationsförmåga. Begreppet används flexibelt och kan innebära olika ramverk i olika organisationer.

Metoden fokuserar på belastningsfaktorer som arbetskrav (till exempel tidspress, uppgiftsspecifik komplexitet och mängd), fysiska arbetskrav, socialt stöd och möjligheter till återhämtning. Den belyser även hur arbetstempo, störningar och uppgiftsswitching påverkar energinivåer och välbefinnande. Genom att analysera både psykosociala och fysiska dimensioner fås en övergripande bild av arbetsmiljön.

Data samlas ofta in genom en kombination av kvantitativa instrument (enkäter, tid- och belastningsuppföljning) och kvalitativa inslag (intervjuer, observationer). Vanliga verktyg kan vara generiska psykosociala enkäter som COPSOQ eller arbetsspecifika bedömningsskalor som NASA-TLX för att fånga upplevd arbetsbelastning och kognitiv belastning.

Genomförandet innefattar planering, kartläggning av arbetsuppgifter och arbetsflöden, dataanalys, riskklassificering och utveckling av åtgärdsplaner. Åtgärder kan inkludera omorganisation av arbete, förstärkt resurstillgång, förbättrade återhämtningsrutiner samt förändringar i arbetsrutiner och stödstrukturer. Uppföljning och utvärdering är centrala för att säkra långsiktiga effekter.

Syftet är att förebygga ohälsa, minska sjukfrånvaro och stödja hållbar arbetsförmåga genom ett systematiskt förbättringsarbete. Begränsningar inkluderar subjektivitet i upplevelser och behov av ledningsengagemang, utbildning och god datakvalitet.