anläggningstillgångar

Anläggningstillgångar är långfristiga tillgångar som ett företag förväntas använda i verksamheten under längre tid än ett år eller som hyrs ut. Dessa tillgångar ger ofta ekonomiska fördelar över flera räkenskapsperioder och redovisas i balansräkningen. De skiljer sig från omsättningstillgångar, som avser tillgångar som förbrukas eller realiseras inom ett år. Exempel på anläggningstillgångar är materiella tillgångar som byggnader, mark, maskiner och fordon samt immateriella tillgångar som programvara, patent och goodwill.

Initial redovisning sker normalt till anskaffningsvärdet, dvs. köpeskilling plus direkt hänförbara kostnader som installation, frakt och övriga avgifter. Efterföljande redovisning sker vanligtvis enligt kostmetoden, där tillgången avskrivs systematiskt över nyttjandeperioden. Land avskrivs vanligtvis inte. Immateriella tillgångar skrivs av eller blir föremål för nedskrivningstest. I vissa svenska redovisningsramar och internationella regler kan uppvärdering av vissa anläggningstillgångar till verkligt värde vara tillåten, och i sådana fall registreras uppvärderingsökningen i eget kapital som en uppskrivningsreserv.

Nedskrivningar görs när återvinningsbart belopp understiger det bokförda värdet. Vid avveckling eller försäljning skrivs tillgången av och eventuell skillnad mellan försäljningspris och bokfört värde redovisas i resultatet. Redovisningsprinciper, uppskattningar av nyttjandeperioder och val av avskrivningsmetoder redovisas i noterna.