amplitudförvrängning

Amplitudförvrängning är en form av signalförvrängning där en signals amplitud inte följer en korrekt linjär avbildning av den ingående amplituden. Den uppstår när elektriska förstärkare, modulators eller andra delar av signalvägen får en icke-linjär överföringsfunktion, eller när systemet arbetar nära sina gränser för dynamiskt omfång och förstärkning. Som följd uppkommer oproportionerliga förstärkningar eller dämpningar av delar av signalen, vilket kan introducera nya frekvenskomponenter eller förändra signalens envelope.

Inom kommunikation och modulering är amplitudförvrängning särskilt relevant för amplitude-modulerade system. Amplituden av moduleringssentineln kan bli felaktig om förstärkaren inte är tillräckligt linjär eller om systemet upplever övermodulation, vilket gör att envelope inte speglar den avsedda moduleringssignalen. Detta kan leda till felaktig demodulation och ökad branthet i bandet eller spektral regrowth.

Vanliga orsaker inkluderar klippning (oviktad överdriven förstärkning som kapslar signalen vid försättningar), mättnad i förstärkare, slew-rate-begränsningar och kompression som uppstår när dynamiskt omfång inte hanteras korrekt. Amplitudförvrängning mäts ofta genom innehållet av oönskade harmoniska komponenter (THD) och förändringar i signalens envelope.

Åtgärder för att motverka amplitudförvrängning innefattar användning av linjära förstärkare och negativ återkoppling, operation i säkra linjära regioner, predistortion och korrekt nivå- och headroom-hantering. I radiokommunikation och ljudteknik är målet att bevara envelope-integriteten och minimera oönskade komponenter för bättre ritning och återgivning av signalen.