allokeringsstrategi

En allokeringsstrategi är en metod eller ett ramverk för att fördela begränsade resurser mellan konkurrerande behov eller aktörer. Syftet är att uppnå övergripande mål som hög effektivitet, rättvisa och kostnadseffektivitet under givna begränsningar och osäkerheter.

Användningsområdena är breda och inkluderar logistik och försörjningskedja, budget- och policyfördelning, datorsystem och nätverksresurser som CPU, minne och bandbredd, samt distribution av humanitär hjälp och investeringar. Valet av strategi påverkas av mål, constraints och hur osäkerhet hanteras.

Allokeringsstrategier kan delas in i flera kategorier: statiska eller dynamiska; centraliserade eller decentraliserade beslut; regelbaserade metoder (till exempel prioritering eller lika fördelning); marknadsbaserade metoder (auktioner och prissättning); optimeringsbaserade metoder (linjär eller heltalsprogrammering) samt heuristiker eller approximationsalgoritmer. Varje kategori har för- och nackdelar gällande komplexitet, skalbarhet och rättvisa.

Vid utformningen formuleras problemet som ett optimeringsproblem med mål och begränsningar, samt data som beskriver behov och resurser. Algoritmen väljs utifrån krav på prestanda och robusthet. Prestanda utvärderas ofta med mått som utnyttjandegrad, genomströmning, svarstider, rättvisa och totalkostnad, inklusive hur strategin hanterar osäkerhet.

Exempel på tillämpningar inkluderar resursfördelning i molntjänster, minnes- och processortidsallokering i operativsystem, samt logistisk planering och finansiering. Se även resursfördelning, optimering och operationsanalys.