aktiveringsprocesser

Aktiveringsprocesser är processer där ett system övergår från ett tillstånd till ett annat, ofta genom att en energibarriär måste passeras eller en utlösande faktor sätter igång händelsekedjan. Begreppet används över flera discipliner och beskriver hur startskedet och omgivande faktorer påverkar övergången mellan tillstånd, exempelvis från reaktanter till produkter eller från vila till aktivitet.

Inom kemi är aktivering central. Aktiveringsenergin är den energi som krävs för att bryta eller omforma kemiska bindningar så att en reaktion kan ske. Övergångstillstånd och aktiveringskomplex beskriver vägen mellan reaktanterna och produkterna. Katalysatorer sänker aktiveringsenergin och därmed reaktionshastigheten. Arrhenius-ekvationen kopplar temperatur till hastigheten hos en kemisk reaktion.

Inom biologi och neurovetenskap förekommer aktiveringsprocesser när celler eller neuroner aktiveras. Vid en nervimpuls nås tröskelpotentialen som öppnar spänningsstyrda jonkanaler, vilket leder till depolarisation och uppkomsten av en aktionspotential. På molekylär nivå innebär aktivering ofta att flera signalvägar måste aktiveras för att en cell ska svara.

I materialvetenskap och fysik beskriver aktiveringsprocesser övergångar där partiklar eller defekter får tillträde att röra sig eller förändras under energi- och temperaturdrivna mekanismer. Inom medicin används ofta begreppet aktivering i sammanhang där prodrugs omvandlas till aktiva läkemedel genom enzymatisk omvandling eller andra biologiska processer.

I psykologiska sammanhang används aktivering för att beskriva uppvaknande, arousal eller motivation som förbereder beteende och påverkar uppmärksamhet och beslutsfattande. Sammantaget är aktiveringsprocesser breda och kontextberoende, men gemensamt är att de beskriver hur ett system övergår från ett vilande eller passivt tillstånd till ett aktivt tillstånd.