adjektivbildningen
Adjektivbildningen är den del av svensk grammatik som behandlar hur adjektiv bildas och används. Den omfattar derivation, där nya adjektiv skapas med hjälp av suffix eller sammansättningar, samt participial- och konversionsformer som gör ord till adjektiv utan att ändra betydelse. I svenskans avledningsmorfem är några av de vanligaste suffixen -ig, -lig, -isk, -bar samt -ande och -ende. Exempel på derivation är att lägga -lig till ett substantiv för att få ett adjektiv med relaterad betydelse (vänlig från vän), eller att använda -bar för att bilda adjektiv som anger möjlighet eller lämplighet (ätbar från äta; drickbar från dricka). -isk används ofta för adjektiv som betecknar tillhörighet eller karaktär (mytisk från myt). -ande och -ende används för bildning av participialformer som beskriver pågående handlingar (springande från springa; talande från tala).
Adjektiv bildas också genom sammansättning eller konversion, där ordklassen kan förändras utan tydlig affix, beroende på
Inflectionen av adjektiv i svenska är en central del av adjektivbildningen. Adjektiv böjs för kongruens i genus
Sammanfattningsvis beskriver adjektivbildningen hur svenska adjektiv skapas och anpassas fonologiskt och grammatiskt inom satsstrukturen.