avledningsmorfem

Avledningsmorfem är de minsta betydelsebärande enheterna som kan bilda nya ord eller förändra ordklass när de binds till en stam. De mest vanliga avledningsmorfemen är prefixer och suffixer; ibland räknas även infixer eller circumfixer i vissa språk. Till skillnad från böjningsmorfem som bara markerar grammatiska egenskaper (såsom plural, tempus eller kasus) tillför avledningsmorfem ny innehållsbetydelse eller ändrar ordets klass.

Funktion och mönster: Derivation används för att utöka ordförrådet och skapa nya ord med relaterad betydelse. Det kan också ge ord en ny syntaktisk funktion, till exempel från verb till substantiv eller från adjektiv till verb. Derivationsmorfem kan vara mycket produktiva och bilda många nya ord, eller vara mer begränsade och mer stelbenta i språket.

Exempel på svenska: prefixet miss- i misslyckas bildar ett verb med betydelsen "inte lyckas"; suffixet -het bildar ofta abstrakta substantiv från adjektiv, till exempel glad → gladhet; suffixet -ande bildar participialt adjektiv som beskriver en pågående handling, till exempel springande. Ett vanligt agent-nominalsuffix i svenska är -are, som i läsare (reader) från läsa/läsa. Vissa derivationsmorfem kan kedjas tillsammans för att bilda nya ord.

Relation till andra morfem: Derivationsmorfem skiljer sig från böjningsmorfem genom att de ändrar betydelse eller ordklass, inte bara grammatiska former. Produktiviteten varierar mellan språk och historisk utveckling.