adherensjunktioner

Adherensjunctioner är cell–cell-anknytningsstrukturer som ger mekanisk sammanhållning mellan intilliggande celler i många flercelliga organismer. De finns särskilt i epitel- och endotelvävnader och bildar belt-liknande zoner, zonula adherens, nära apicalytan under tight junctions. Den centrala byggstenen är cadheriner, en familj av Ca2+-beroende transmembrana proteiner som bildar homofila interaktioner mellan celler via sina extracellulära domäner.

Intracellulärt kopplas cadherinerna till aktincytoskeletonet via adapterproteinerna cateninerna: β-catenin och p120-catenin binder cadherinens cytoplasmiska domäner, medan α-catenin ansluter till aktin och rekryterar proteiner som vinculin och α-actinin. Denna koppling gör adherensjunctionerna till en dynamisk, mekaniskt stark länk som kan bidra till cellform och gruppens koordination. Adherensjunctioner är kalciumberoende; minskat Ca2+ destabiliserar adhesionen.

Funktion och betydelse: De upprätthåller vävnadens mekaniska integritet, stödjer cellpolaritet och möjliggör kollektiva rörelser under embryonal utveckling, läkning och vävnadsombyggnad. De fungerar också som signaleringsplattformar; β-catenin kan frigöras från membranstrukturen och delta i Wnt-signalering i kärnan.

Sjukdomsrelevans: Förlust av E-cadherin eller avvikande adherenskomponenter kopplas till cancerprogression och metastas, och förändringar i adherensfunktion förekommer vid olika sjukdomstillstånd.