Våtmarksgränser

Våtmarksgränser är avgränsningar som markerar området som klassas som våtmark i mark- och vattenförvaltningen. En våtmark är mark som regelbundet eller under längre perioder befinner sig i kontakt med eller är påverkat av vatten, där markens vatteninnehåll och hydrologi driver vegetation och jordlager. Våtmarksgränsen används som ett verktyg i planering, miljöförvaltning och bygglovsärenden för att bestämma vilka ytor som omfattas av särskilda regler, till exempel begränsningar i markanvändning, dräneringsåtgärder och miljöprövning.

Hur gränsen bestäms varierar, men bygger oftast på en kombination av fältobservationer och bedömningar av hydrologi, jordarter och vegetation, samt analys av kartor och flygbilder. Hydrologiska modeller och termer som vattenbordets nivåer kan ligga till grund för att avgöra om ett område uppfyller kriterier för våtmark. I Sverige är det vanligt att länsstyrelser, kommuner och Lantmäteriet medverkar i fastställandet och publiceringen av våtmarksgränser inom olika sammanhang, till exempel naturvård, vattenförvaltning eller planering.

Gränsernas status är ofta kopplad till rättsliga och administrativa ramar, såsom miljöbalken och plan- och bygglagen, samt till kommunala översiktsplaner och naturvårdsprogram. De fungerar också som verktyg för att upprätthålla våtmarkens ekosystemtjänster, såsom biologisk mångfald, vattenrening och skydd mot översvämningar.

Se även: våtmark, naturreservat, miljöbalken, plan- och bygglagen.