Vävnadsbiomarkörer

Vävnadsbiomarkörer är mätbara indikatorer som finns i vävnadsprover och som kan ge information om biologiska tillstånd. Dessa markörer kan vara allt från specifika proteiner, nukleinsyror (DNA eller RNA) till lipider eller kolhydrater. De används för att identifiera sjukdomar, förutsäga hur en sjukdom kommer att utvecklas eller hur patienten kommer att svara på en viss behandling.

Inom medicin är vävnadsbiomarkörer avgörande för diagnostik och prognostik. Till exempel används proteiner som uttrycks i högre mängder i cancerceller som tumörmarkörer. Genom att analysera dessa markörer i en vävnadsbiopsi kan läkare ställa en diagnos, bestämma cancerns stadium och grad, samt välja den mest lämpliga terapin. Det kan också hjälpa till att övervaka sjukdomens utveckling och behandlingens effektivitet.

Utvecklingen inom molekylärbiologi och patologi har lett till en ökad användning av vävnadsbiomarkörer. Tekniker som immunhistokemi, in situ hybridisering och olika former av molekyläranalys möjliggör identifiering och kvantifiering av specifika markörer på cellnivå eller molekylär nivå inom vävnaden. Detta öppnar upp för mer personlig medicin, där behandlingsbeslut kan skräddarsys baserat på den unika biologiska profilen hos en patients vävnad. Forskning pågår kontinuerligt för att upptäcka nya och mer precisa vävnadsbiomarkörer.