Vägvalslogik

Vägvalslogik är den uppsättning regler, kriterier och beslutprocesser som används för att välja en väg mellan två punkter i ett nätverk eller i en rumslig miljö. Den beskriver hur mål formuleras, vilka faktorer som vägs in och hur osäkerhet och förändringar hanteras. Syftet är att hitta en väg som uppfyller givna krav så effektivt som möjligt inom givna begränsningar.

Inom transport, logistik och teknik används vägvalslogik för att optimera färdvägar, rutter eller transmissioner. I fysiska nätverk modellieras ofta världen som förbindelser (kanter) med kostnader eller tidsmått (vikter). I GPS-navigation och fordonsstyrning styr logiken valet av rutt baserat på avstånd, restid, kostnad, bränsleförbrukning eller trafikförhållanden. Inom telekommunikation används routinglogik för att välja bästa vägar genom nätverk enligt metrik och policyer som påverkar prestanda och tillförlitlighet.

Metoderna varierar från enkla till komplexa. Enkelt kriterie-baserat vägval söker den kortaste vägen i givet viktat graph, ofta med algoritmer som Dijkstra eller Bellman-Ford. Flerkriterievägval hanterar flera mål samtidigt via multikriterieoptimering, paretooptimering eller lexicografisk ordning. Dynamiskt vägval anpassar sig till förändringar i realtid med heuristik och adaptiva algoritmer som A*-baserade metoder eller återanpassning vid fel och störningar. Osäkerhet och robusthet beaktas ofta genom sannolikhetsmodeller eller riskminimering.

Utmaningar inkluderar skalbarhet, kvalitetsdata, föränderliga förhållanden och krav på snabba beslut i realtid. Vägvalslogik används i allt från autonoma fordon och robotar till transportnät och datakommunikation, där effektiva och pålitliga beslut är centrala för systemets funktion.