Vägkroppens

Vägkroppens är ett begrepp inom väg- och anläggningsbyggnad som beskriver den strukturella kroppen av en väg – systemet av lager som bär trafiklaster från ytan ner till undergrunden. Begreppet används för att referera till hela konstruktionen från slitlager till underlag och de dränerande och bärande skikt som påverkar hållfasthet och livslängd. En vanlig vägkropp består av flera lager: slitlager (ytlagret, till exempel asfaltbetong eller betong), bärlager eller baslager som fördelar laster, eventuella stabiliseringslager som förbättrar styrka och dränering samt underlag eller undergrund som utgör grunden. Dränering och fuktkontroll är centrala för vägkroppens långsiktiga hållbarhet, eftersom vatten kan försämra bärighet och öka risken för frytsprängning i kalla klimat. Verkliga konstruktioner varierar mellan flexibla vägar (asfaltbaserade) och rigida vägar (betong). Anläggningen påverkas också av klimat, trafikmängd, axellaster och materialkvalitet. Underhållsåtgärder som sprickbehandling, omläggning av slitlagret eller beläggningsbyten är vanliga inslag i upprätthållandet av vägkroppens funktion och trafiksäkerhet. I svensk praxis används vägkroppens begrepp av Trafikverket och andra myndigheter i planering, projektering och underhållsdokumentation.