Vitlistning

Vitlistning är en säkerhetsteknik där endast specificerade, godkända entiteter får åtkomst eller att utföra åtgärder. Den används för att begränsa program, användare eller nätverksresurser och står i kontrast till svartlistning, som blockerar allt som inte uttryckligen är tillåtet. Begreppet används inom informationsteknik, IT-säkerhet och systemförvaltning. Begreppet används ibland synonymt med allowlisting.

I praktiken innebär vitlistning att en lista upprättas över tillåtna objekt, till exempel program, användare, e-postdomäner eller IP-adresser. När en begäran görs kontrolleras den mot listan; om den matchar släpps den igenom och alternativa begäranden blockeras. Vitlistningar kan vara statiska eller dynamiska; dynamiska vitlistor uppdateras centralt och kan automatiskt korrigera eller ta bort gamla poster.

Användningsområden inkluderar nätverksskydd (brandväggar och filtrering), e-postsäkerhet (endast godkända avsändare får leveransen), och applikationskontroll (till exempel Windows AppLocker eller macOS Gatekeeper). I moln- och containermiljöer används ofta whitelist-baserade mekanismer för att tillåta endast verifierad mjukvara.

Fördelar är bättre övergripande kontroll, färre falska positiva i vissa system och bättre skydd mot ny skadlig kod än breda svartlistor. Vitlistning kan också underlätta efterlevnad och incidentrespons när endast kända säkra objekt tillåts.

Begränsningar inkluderar betydande administrativ börda, behov av kontinuerlig uppdatering och risker vid felkonfiguration. Om en legitim komponent saknas i vitlistan blockeras den. Därför används vitlistning ofta som en del av ett större försvar i djupet och i kombination med andra säkerhetsåtgärder.