Verifikationsrutiner

Verifikationsrutiner är systematiska processer som används för att fastställa att produkter, tjänster eller processer uppfyller specificerade krav och överenskomna acceptanskriterier. De syftar till att säkerställa korrekthet, pålitlighet och spårbarhet genom dokumenterade aktiviteter och bevis.

Huvudmomenten i verifikationsrutiner inkluderar planering, insamling av bevis, genomförande av verifierande åtgärder som tester, granskning och inspektion, samt dokumentation. Viktiga element är tydliga kravkriterier, ansvarsfördelning, testdata och protokoll, spårbarhet mellan krav och verifieringsresultat samt hantering av avvikelser.

Verifikationsrutiner används inom olika område: programvara och IT-system, där verifiering kan omfatta enhetstest, integreringstest och användargranskning; tillverkning och kvalitetsarbete, där prover och mätningar används för att säkerställa produktens uppfyllelse av specifikationer; och forskning/utveckling, där data och metoder verifieras innan resultat används eller publiceras. I regelverk och standarder kan de vara en del av kvalitetsledningssystemet enligt ISO 9001, eller specifika krav i ISO/IEC 17025, GMP eller liknande.

Det finns en skillnad mellan verifiering och validering: verifikation handlar om att ta reda på om en produkt byggts rätt enligt tekniska krav; validering avgör om rätt produkt uppfyller användarnas behov. Vanliga leveranser av verifikationsarbete är verifikationsprotokoll, checklists, testresultat och avvikelserapport. Fördelar inkluderar förbättrad kvalitet och regulatorisk efterlevnad; utmaningar inkluderar kostnader och behov av uppdaterad dokumentation.