Vattenstagnation

Vattenstagnation är ett tillstånd där vattenrörelsen är starkt begränsad eller upphör helt, vilket leder till långsam vattenomsättning och dålig blandning mellan olika delar av vattenmassan. Fenomenet uppstår naturligt i stillastående eller långsamt rörliga vattenmiljöer som dammar, vikar och vissa sjöar med svag vind, samt i kustnära områden där små vattenkanaler har liten genomströmning. Det kan också uppstå i människodrivna system som dräneringskanaler, avloppsnät eller vattenledningar när flödet är lågt under längre tidsperioder.

Vattenstagnation orsakas av en kombination av hydrologiska och meteorologiska faktorer: låg vattengenomströmning, hög vattentemperatur, svag vind och långvarig tillförsel av näring från omgivande landskap. Övergödning gör att näringstillförseln driver alg- och cyanobakterieblomningar som förvärrar syrebristen i bottnarna.

Konsekvenserna innefattar låga eller obalanserade syrgastal i vattnet, försämrad vattenkvalitet och ökad risk för anaeroba processer i sedimenten. Detta kan leda till lukt, färgförändringar, minskad biologisk mångfald, fiskdöd och bildning av giftiga ämnen. Stagnation ökar även risken för att mosquitos och andra skadedjur etablerar sig i vattnet.

Åtgärder för att motverka vattenstagnation inkluderar ökad vattenomsättning och omblandning genom mekanisk omblandning eller åtgärder som ökar naturlig blandning, aeration och uppluckring av sediment, samt åtgärder mot övergödning och dålig dränering. Övervakning av vattenkvalitet och hydrologisk förvaltning är centralt för att uppnå långsiktig stabilitet.