Vattenkoncentrationer

Vattenkoncentrationer avser mängden av ett ämne som finns löst eller disperserat i vatten. De uttrycks vanligtvis som massa av ämnet per volym vatten, till exempel milligram per liter (mg/L) eller mikrogram per liter (µg/L), eller som molaritet (mol/L). Beroende på ämnets natur kan koncentrationen avse oorganiska joner, organiska föreningar, metallföreningar eller mikroorganismer i olika vattenmiljöer såsom floder, sjöar eller dricksvatten.

Mätning av vattenkoncentrationer omfattar provtagning, provförvaring och analytiska metoder. Vanliga tekniker är spektrofotometri, gaskromatografi, vätskekromatografi, atomabsorptionsspektrometri och inductively coupled plasma mass spectrometry (ICP-MS) för spårämnen. Analytiska resultat redovisas ofta som mg/L eller µg/L, ibland som molaritet. Standardmetoder från myndigheter och internationella organisationer används för kvalitetssäkring och jämförelse mellan analyser.

Faktorer som påverkar koncentrationen inkluderar dilution, sorption till sediment, nedbrytning och kemiska reaktioner, samt inflöden från avloppsvatten eller jordbruk. Koncentrationerna kan vara heterogena i små vattendrag eller över tid, vilket gör representativ provtagning viktig för tillförlitlighet.

Användningar av vattenkoncentrationer inkluderar övervakning av dricksvattenkvalitet, miljöövervakning av vattendrag och reglering av utsläpp. Resultaten används för att bedöma exponering och risk samt att fastställa åtgärder vid överträdelser av gränsvärden.

Omvandlingar mellan enheter görs ofta: molaritet = mg/L delat med molar massa (M g/mol). För µmol/L används µmol/L = mg/L × 1000 / M.