Vattenhastighet

Vattenhastighet är hastigheten hos vattenmassans rörelse vid en viss plats, oftast beskriven som storleken på hastighetsvektorn för vattenflödet. Enheten är meter per sekund (m/s). Begreppet används både för öppet vatten i sjöar och åar samt för vatten som rör sig genom rör eller kanaler. I praktiken mäts ofta med medelhastighet i ett visst område eller ytvattnets hastighet som en indikation på det totala flödet.

I öppet flöde varierar hastigheten ofta med djupet och horizontal riktning. Generellt är hastigheten högst nära ytan och minskar nära bottnen på grund av friktion med botten och väggar. I rörflöden uppvisar hastighetsprofilen en skillnad mellan laminärt och turbulent flöde: vid laminärt flöde är profilen parabolisk med högst hastighet i mitten, medan turbulent flöde ofta ger en plattare profil men högre hastighet längre från botten.

Mätning av vattenhastighet görs med olika metoder beroende på miljö. Pitot-rör och elektromotoriska eller mekaniska strömmätare används i rör, medan Acoustic Doppler Current Profiling (ADCP) och liknande akustiska instrument används i öppet vatten. För öppet flöde används ofta ytvattnets hastighet som en uppskattning, med en korrektion för att få ett genomsnittligt hastighetsvärde som används i beräkningar av flöde (discharge).

Vattenhastighet är central i hydrologi, vattenförvaltning, sedimenttransport, ekologi och konstruktion av vattenrelaterade system. Den påverkar allt från erosion och näringsutbredning till dimensionering av kanaler och dammar.