Varmprocessen

Varmprocessen är ett samlingsbegrepp för processer där värme är den primära energikällan som används för att framkalla fysiska eller kemiska förändringar i ett material. Begreppet används inom flera discipliner, framför allt metallindustrin, där syftet ofta är att förändra mikrostrukturen, avlägsna inre spänningar eller förbättra egenskaper som hållfasthet och duktilitet. Varmprocesser skiljer sig från kalla eller rumstempererade processer genom att temperaturerna är betydligt högre än omgivningen och ofta styrs av specifika uppvärmnings-, håll- och avkylningsscheman.

Inom metallbearbetning inkluderar varmprocesser flera typer av behandling och formning. Varmformning, det vill säga deformation vid temperaturer över rekristallisationstemperaturen, förbättrar formbarheten. Termisk behandling som glödgning (annealing), härdning och temperering används för att justera hårdhet och seghet eller för att avlägsna inre spänningar. Dessa metoder kräver ofta noggrann kontroll av temperatur, atmosfär och tid samt skydd mot oxidation.

Andra tillämpningar av varmprocessen finns inom livsmedelsindustrin, där termisk behandling som pastörisering eller konservering används för att förstöra patogener och förlänga hållbarhet; inom keramik och polymerer där temperaturkontroller påverkar kristallinitet eller fasomvandlingar. Ekonomiska och miljömässiga överväganden, som energiförbrukning och utsläpp, gör effektiva processscheman och övervakning viktiga.