Valutariskhantering

Valutariskhantering är en del av finansiell riskhantering som syftar till att begränsa osäkerhet i resultat och kassaflöden som uppstår när valutakurser rör sig. Den används främst av företag med intäkter och kostnader i flera valutor samt av finansinstitut.

Exponeringstyper: Transaktionsexponering uppstår när fordringar eller skulder denominerade i utländska valutor omräknas. Translational exponering uppstår vid omräkning av dotterbolagsrapporter. Ekonomisk exponering avser påverkan på konkurrenskraft och framtida kassaflöden utan hänsyn till redovisade positioner.

Process: Identifiera och kvantifiera valutarisken, bedöma sannolikhet och påverkan, välja hedgingstrategi, implementera i affärsprocesser och kontinuerligt följa upp samt rapportera.

Metoder och instrument: Naturlig hedging inkluderar matchning av intäkter och kostnader i samma valuta eller finansiering i rätt valuta. Derivatinstrument används vid behov: forwards, futures, optioner och swappar. Valutaderivat används ofta tillsammans med interna policyer.

Redovisning och reglering: Hedge accounting enligt IFRS 9 möjliggör större jämnhet i resultatet. Regulatoriska krav och riskuppföljning (motpartsrisk, likviditet) kan påverkas av EU-regler som EMIR för OTC-derivat.

Begränsningar: Hedging kan inte helt eliminera risk. Den är beroende av modellantaganden, kostnader och operationell komplexitet. En effektiv valutariskhantering kräver tydliga ansvarsområden, policyer och kontinuerlig utbildning.