Utflödesnivå

Utflödesnivå är den specifika vätskenivån vid utlopp i ett flödes- eller lagringssystem, till vilken utflödet regleras. Den används för att bestämma när och hur mycket vätska som får lämna systemet. I en damm eller en lagringstank sätts utflödesnivån ofta för att hålla den interna volymen inom säkra gränser och samtidigt ge önskad avlastning till nedströmsnätet. I vissa system bestäms nivån av ett mekaniskt eller elektroniskt styrsystem (flottör, trycksensor, vattenståndsreglerare eller weir) som justerar öppningar eller pumpar i realtid.

Tekniska aspekter: olika metoder används för att mäta och kontrollera utflödesnivån, inklusive ultraljuds- eller tryckgivare, flottörer och nivågivare. När nivån ökar ökar ofta utflödet för att förhindra överfyllning; när nivån sjunker reduceras utflödet. Denna reglering påverkas av inflödet, systemtryck, backflödesskydd och prestanda hos styrkomponenter. Viktiga designfaktorer är utloppets storlek och form, hydrauliska motstånd, eventuell backflödesprevention och energibehov för pumpar.

Användningsområden: vattenförvaring, regn- och översvämningshantering, behandling av avloppsvatten, processindustrier och akvakultur. Felaktig kalibrering eller sensorförorening kan leda till översvämning eller onödigt förlorat vatten och ökade driftkostnader.

Begreppet kopplas ofta till flödeshastigheten Q, det vill säga hur mycket vätska som lämnar systemet per tidsenhet.