Utbudsförluster

Utbudsförluster är inom nationalekonomin den del av den totala samhällsnyttan som går förlorad när marknader behöver korrigeras eller fungerar under begränsningar som påverkar utbudet. De uppstår när prisbildningen eller kostnadsstrukturen gör att den volym som handlas avviker från den nivå som skulle råda på en fri och effektiv marknad. Producentöverskottet minskar, och samtidigt reduceras den totala samhällsnyttan eftersom färre byten genomförs än vad som skulle vara fallet i jämvikt. Begreppet är ofta en delmängd av den bredare deadweight loss (död viktförlust).

Orsaker till utbudsförluster inkluderar åtgärder som skiftar eller förvränger utbudskurvan, till exempel skatter, subventioner, prisgolv eller andra regleringar som gör produktion mindre lönsam eller dyrare, samt monopolistisk prissättning som håller kvantiteten under den konkurrensmässiga jämvikten. Även kostnader som uppstår genom fickor av ineffektivitet, regleringar eller tekniska hinder kan skapa utbudsförluster, eftersom de minskar incitamenten att producera till den kvalitets- eller kvantitetsnivå som skulle efterfrågas i fri konkurrens.

Beräkningen av utbudsförluster följer ofta det klassiska upplägget för dödviktsförlust: området mellan utbuds- och efterfrågekurvorna från den jämviktskvantitet som skulle råda utan distortion till den faktiska kvantiteten som följer av skatterna eller regleringen. Storleken på förlusten beror på hur mycket kvantiteten påverkas och hur prisförändringar fördelar överskott mellan producenter och konsumenter.

Politiska konsekvenser är att minimera onödiga marknadsdistortioner, främja konkurrens och utforma skatter och regleringar så att välfärden störs så lite som möjligt.