Utandningsprov

Utandningsprov är tester där man analyserar den utandade luften för att få information om kroppens tillstånd eller metabolism. De används i klinisk diagnostik, övervakning av behandling samt i trafiksäkerhets- och rättsmedicinska sammanhang. Prov tas vanligtvis genom att patienten blåser i en apparat som mäter koncentrationen av ett ämne i utandningsluften eller analyserar gaserna under en längre utandning.

Exempel på vanliga typer är alkoholutandningsprov som används vid kontroll av körkortslagar, och mer specialiserade utandningstester som FeNO-mätning för att bedöma luftvägsinflammation vid astma, väteutandningsprov för undersökning av tarmfloran samt urea-utandningsprov för att påvisa Helicobacter pylori i magen. Urea-breath test används när bakterien ureaseaktivitet spelar en roll i magsjukdomar, där ökad CO2 i utandningsluften indikerar närvaro av H. pylori.

Proceduren varierar mellan testtyperna, men gemensamt är att provet tas i kontrollerade förhållanden och ofta kräver tydliga instruktioner till patienten. Resultatet uttrycks som koncentrationen av det relevanta ämnet i utandningsluften och tolkas i sammanhanget av testets syfte och patientens kliniska bild.

Fördelar med utandningsprov är att de vanligtvis är icke-invasiva och snabba. Begränsningar inkluderar påverkan av nyligen matintag, rökning, infektioner eller felaktig provtagning samt variation mellan instrument och laboratorier som kan påverka noggrannheten. Korrekt kalibrering och standardisering är viktig för tillförlitlighet.