Urinavflöde

Urinavflöde är mängden urin som passerar genom urinvägarna under tömningen av blåsan. Flödet beror på samordningen mellan detrusormuskeln i blåsan och motståndet i urinröret. Vid normal miktionsfunktion kontraheras blåsan effektivt samtidigt som urinröret tillåter flöde, vilket gör att urin töms ut ur kroppen.

Uroflowmetri är den vanligaste metoden att mäta urinflödet. Patienten tömmer blåsan i en uroflowmeter som registrerar flödeshastigheten över tid och ger ett flödes–tidsdiagram. Den maximala flödeshastigheten kallas Qmax. Normala värden varierar med ålder och kön, men hos friska vuxna ligger Qmax oftast mellan cirka 15 och 20 mL/s. Total volym och tömningstid registreras också, och urinrest efter tömningen bedöms vanligtvis med ultraljud för att uppskatta ofullständig tömning.

Förändringar i urinflödet kan indikera problem i nedre urinvägarna. Minskad flödeshastighet kan bero på prostataförstoring hos män, uretrala stenos eller neurogen blåsa. Mycket lågt eller intermittent flöde kan förekomma vid detrusor- underaktivitet. Flödesmått används tillsammans med symptom, urodynamik och bilddiagnostik vid utredning av nedre urinvägssymtom (LUTS), urinretention eller urininkontinens.

Behandling riktas mot orsak. Åtgärder kan inkludera läkemedel mot BPH, kirurgiska eller endoskopiska lösningar för urinrörsproblem, eller behandlingsstrategier för neurogen blåsa. Urinavflöde bedöms med uroflowmetri för att följa behandlingseffekt och progression över tid.