Uppvärmningshastighet

Uppvärmningshastighet är hastigheten med vilken temperaturen i ett system ökar över tid. I klimatvetenskap används ofta uppvärmningshastigheten som hur global medeltemperatur ändras från en tidsperiod till en annan och uttrycks vanligen i grader Celsius per decennium eller per år. På ett teoretiskt plan motsvarar det tidsderivatan av temperatur: dT/dt.

Flera faktorer påverkar: radiativ forcing från växthusgaser och aerosoler, förändringar i jordens albedo, och olika feedbackmekanismer såsom förändringar i vattenånga, molnbeteende och isens reflektion. Dessa faktorer bestämmer hur mycket energi som tillförs eller tas upp av klimatet och därigenom hur snabbt temperaturen ändras.

Metoder för att uppskatta uppvärmningshastigheten inkluderar observationer av temperatur över tid, kombination av instrumentdata och paleoklimatiska proxydata, samt modeller som beskriver energibalans i jordens klimat. En förenklad energibalansmodell säger att dT/dt ≈ (F(t) − λ T)/C, där F är nettoradiativ forcingen, λ klimatkänslighet och C den effektiva värmekapaciteten i systemet. Osäkerheter diskuteras ofta med scenarier och olika interpolationsmetoder.

Globala uppvärmningen har varit snabbare under de senaste decennierna än under större delen av 1900-talet, men regionala och säsongsvisa skillnader är stora. Vissa regioner upplever snabbare temperaturökningar än andra, medan naturliga variationer kan tillfälligt förstärka eller dämpa trenden.

Att mäta och förstå uppvärmningshastigheten är centralt för att bedöma klimatförändringarnas effekter och för att planera anpassning och utsläppsminskningar. Forskningen fokuserar på att reducera osäkerheter i forcings, klimatkänslighet och regional variation genom förbättrade observationer och mer avancerade modeller.