Uppsägningstid

Uppsägningstid är den tidsperiod som löper mellan det att en part lämnar eller meddelar uppsägning av ett avtal och det att uppsägningen träder i kraft eller kontraktet upphör. Den används framför allt i arbetsrättsliga sammanhang, i hyresförhållanden och i andra tjänste- eller leveransavtal. Längden på uppsägningstiden regleras vanligtvis i lag, i kollektivavtal eller i det enskilda avtalet.

Inom arbetsrätten i Sverige styrs uppsägningstiderna huvudsakligen av lagen om anställningsskydd (LAS) samt avtal och kollektivavtal. Den exakta längden beror på anställningens varaktighet och anledning till uppsägningen, och kan variera mellan olika branscher och avtal. Huvudpoängen är att arbetstagaren ska få en rimlig möjlighet att finna nytt arbete och arbetsgivaren en rimlig uppsägningsperiod innan anställningen upphör.

Vid hyresavtal är uppsägningstiden vanligtvis reglerad av hyreslagen och av vad som står i kontraktet. För boendehyror är det ofta tre månader till månadsskifte, men längre eller kortare tider kan förekomma beroende på avtal och lokal praxis, särskilt i kommersiella eller längre kontrakt. För andra typer av avtal kan uppsägningstiden vara angiven i kontraktet, och gäller ofta så länge perioden anges.

Uppsägningens början regleras ofta av hur uppsägningen lämnas. I de flesta fall måste uppsägningen ske skriftligt eller på annat sätt som avtalspartnern godkänt, och uppsägningstiden räknas från dagen uppsägningen mottas eller från den dag som anges i avtalet. Under uppsägningstiden fortsätter parterna att uppfylla sina avtalsenliga skyldigheter.