Uppprägning

Uppprägning, eller imprinting, är en snabb och ofta bestående inlärningsprocess som uppstår under en särskild känslig period hos unga djur. Under denna period bildas en tidig socio- och miljöanknytning, ofta till en vårdare eller första rörliga objekt i omgivningen. Denna anknytning kan senare styra beteenden så som flockbildning, födosök och partnerval.

Hos fåglar är uppprägning särskilt väl dokumenterad. Unge fåglar tenderar att följa den första rörliga och livsnärande gestalten de uppmärksammar, och därmed bildas en filialanknytning till vårdgivaren. Sexuellprägning, där optimalt partnerval formas av tidiga intryck, förekommer också hos vissa arter. Processen förutsätter en tidsbestämd kritisk period i ungdomen; intrycken som görs under denna period kan bli starkt och ibland irreversibelt dominerande för senare beteende.

Historiskt blev uppprägning särskilt känd genom Konrad Lorenz experiment med grågås som följde honom i stället för sin mor, vilket visade hur tidiga stimuli kan forma livslånga beteenden. Liknande fenomen har observerats hos andra arter, även om mekanismer och utbredning varierar.

Betydelsen av uppprägning ligger i dess roll för hur tidiga stimuli kan skapa stabila sociala och reproduktiva mönster. Forskningen bidrar till förståelsen av kritiska perioder, lärande och anknytning. Hos människor och andra däggdjur förekommer liknande principer i varierande grad, men uppprägning anses ofta vara mest framträdande hos fåglar och ett viktigt verktyg inom etologi.