Upplåtelseavtal

Upplåtelseavtal är ett skriftligt avtal enligt svensk rätt där en rättsinnehavare, ofta en fastighetsägare eller myndighet, upplåter en annan part rätt att använda eller förfoga över en fastighet eller del av den. Avtalet reglerar vad som upplåts, vem som ges rätten, hur länge den gäller och under vilka villkor nyttjandet får bedrivas. Det används särskilt i sammanhang där mark eller byggnad skall göras tillfälligt eller på ett sätt som senare kan leda till vidare övergångar, exempelvis vid plan- och byggprojekt eller i samband med övergång till bostadsrätter, hyresrätter eller annan nyttjanderätt.

Vanliga parter är en fastighetsägare (till exempel kommun, region eller privat markägare) och den som får rätt att använda marken eller byggnaden (till exempel byggföretag, bostadsrättsförening, entreprenör eller köpare i ett senare led). Innehållet i upplåtelseavtalet brukar bland annat beskriva vad som upplåts, nyttjandeform (till exempel byggrätt, nyttjanderätt eller tomträttslig rätt), omfattning och begränsningar, ersättning och betalningsvillkor, tidsramar, underhålls- och ansvarsfördelning, frågor om vidare upplåtelse eller överlåtelse samt uppsägning och villkor för upphörande. Avtalet kan även reglera säkerheter, byggkrav och miljö- eller byggrättsliga förutsättningar.

Upplåtelseavtalet är ett avtal som kopplas till längre processer inom fastighetsrätt, plan- och bygglagstiftning samt offentligrättsliga regler. Det fungerar som ett grundläggande dokument som styr parternas rättigheter och skyldigheter under upplåtelseperioden och vid eventuella framtida övergångar.