Upphandlinglagstiftning

Upphandlinglagstiftning, eller offentlig upphandling, är den rättsliga ramen som styr hur offentliga myndigheter och offentliga enheter köper varor, tjänster och byggentreprenader. systemet är sammanlänkat med Europeiska unionens upphandlingsdirektiv och syftar till öppenhet, konkurrens och rättvis behandling av leverantörer samt effektiv användning av offentliga medel.

Den grundläggande inriktningen är att upphandling ska präglas av transparens, icke-diskriminering, likabehandling, proportionalitet och ömsesidig erkännande. Genom lagstiftningen ska upphandlande enheter främja konkurrens, uppnå god kvalitet och ta hänsyn till kostnad över hela livscykeln, samt i ökande mån miljö-, sociala och hållbarhetssynpunkter i upphandlingarna.

Regelverket reglerar vilka köpprocesser som får användas, hur annonsering och upphandling ska gå till, hur anbud utvärderas och hur avtal tilldelas. Vid överträdelse finns möjligheter till rättslig prövning och överklagande till administrativa domstolar. I Sverige är den centrala lagen LOU (Lag om offentlig upphandling) som implementerar EU-direktiv och som kompletteras av sektorsspecifika regler och nationella vägledningar.

Ansvariga myndigheter och organ spelar en viktig roll i tillsyn och vägledning. Upphandlingsmyndigheten erbjuder riktlinjer, utbildning och praktiska råd, medan Konkurrensverket och andra tillsynsinstanser övervakar att reglerna efterlevs och att konkurrensen inte snedvrids.

Upphandlinglagstiftningen påverkar i första hand kommuner, regioner och statliga myndigheter, men den berör även leverantörer som vill delta i offentliga upphandlingar. Förändringar i EU-direktiv eller nationell lagstiftning kan därmed medföra justeringar i hur upphandlingar genomförs.