Uppartiskhet

Uppartiskhet är en kvalitetsbedömning som betecknar egenskapen att vara opartisk, neutral och fri från partiskhet gentemot olika parter i en fråga. Denna egenskap anses central inom yrkesområden där beslut har inverkan på rättvisa och trovärdighet, till exempel journalistik, rättsväsende, offentlig förvaltning, forskning och kommittéarbete. I svenska sammanhang används oftast termen opartiskhet; uppartiskhet förekommer i äldre texter eller som ett mindre vanligt alternativ och kan uppfattas som en variant eller felstavning.

Definitionen av uppartiskhet innebär att åtgärder, uttalanden och bedömningar baseras på fakta och principer snarare än personliga åsikter eller yttre påtryckningar. Objektivitet och opartiskhet är nära relaterade begrepp, men uppartiskhet fokuserar på en konsekvent avsaknad av partisanskap i beslutsprocesser.

Områden där uppartiskhet är särskilt relevant inkluderar journalistik, där nyhetsrapportering och kommentarer bör präglas av balansering och saklighet; rättsväsendet, där bevisvärdering och domstolsförfarande ska vara fria från partiskhet; forskning och akademiskt arbete, där bedömningar och metodtransparens är viktiga; samt offentlig förvaltning, där konflikthantering och förebyggande av intressekonflikter stärker medborgarnas förtroende.

Utmaningar står i vägen för uppartiskhet, bland annat kognitiva biaser, organisatoriskt tryck och politiska krav som kan underminera objektivitet. Etiska riktlinjer förespråkar åtgärder som öppenhet, metoddokumentation och konfliktdisclosure för att stärka opartiskheten.

Se även: opartiskhet, neutralitet, objektivitet, rättvisa, bias.