UVindeksi

UV-indexet är ett mått på hur stark ultraviolett strålning från solen är vid en viss tidpunkt och plats. Syftet är att ge information om risken för hud- och ögonskada och att vägleda solskyddsåtgärder samt tidsbegränsad exponering i solen.

Indexet beräknas utifrån mätningar av UV-strålning som når jordens yta och modeller som tar hänsyn till latitud, höjd över havet, tid på dagen, molnighet och ozonhalten. Det är internationellt standardiserat och uttrycks som ett heltal från 0 till 11+, där högre värden motsvarar starkare skadlig strålning.

Skalan är vanligvis uppdelad i fem steg: 0–2 låg, 3–5 måttlig, 6–7 hög, 8–10 mycket hög och 11+ extrem. Vid låga värden är riskerna små; vid måttlig till hög risk bör man överväga skyddsåtgärder som solskydd och begränsad exponering; vid mycket hög och extrem risk rekommenderas starkt skydd eller att undvika solen mitt på dagen.

Användning och betydelse: UV-index används i väderrapporter och hälsorekommendationer över hela världen och fungerar som beslutsstöd för utomhusaktiviteter. Värden varierar mellan platser och dagar och kan påverkas av höjd, reflektion från snö eller vatten samt molnighet.

Begränsningar: UV-index är en förenklad indikator som inte tar hänsyn till individens hudtyp eller effekten av solskyddets SPF i praktiken. Skyddseffekten ökar med tid och mängd applikation, och indexet ger inte en exakt risk för varje enskild person.

Historia: UV-index utvecklades under 1990-talet av internationella organ som Världsorganisationen för hälsa och Världsmiljöorganisationen i samarbete med nationella meteorologiska tjänster för att skapa ett enhetligt globalt mått på UV-strålningens styrka.